to live here and now

driving on the roads of gotland seeing the most amazing land and envying the "quality of life" that this place represents, i once again realize how difficult i find it to live here and now. we get out of the car to see the wonders. i try to block myself from thinking about what time it is and what we are going to do next. i take my pictures and make myself look up, look out. in a way i hate the camera, without it i would have to memorize and really see things. now i can do it afterwards. why does it have to be so hard to enjoy the moment right now?

over and over again. have i lost myself in traveling form? again? or am i waiting for something to happen? maybe this is not where i want to be.

flooded vacation

it might be a magnification but it feels like my vacation got flooded. rain and bad weather are more or less the only things i've seen so far. sure, it's relaxing but it's also getting to the point when it is boring. haven't even got the opportunity to go fishing. but who am i to complain when last-minute charters are sky rocketing in price and my plan to go to new york city crashed in bad timing? at least i am free to do whatever i want. even if it usually means alone.

there are still hopes of doing one (or maybe two) of the following alternative plans:

• road trip in sweden
• buss to europe
• finding that super cheap last-minute trip to the sun
• (open spot for suggestions)

if everything else fails, i will be even more excited about using my saved vacation week in the fall.

documentation of joy

first, got a message from a friend that google translate is not too good at translating this from swedish to anything understandable, so my blog will now go english more often. my old english teacher, native speakers, and random others will probably laugh their ass off, but that's on me. free of charge.

flickering through some of my photographies and get amazed over the documentation that they provide. some of them with happy people, some of them at exotic places and some of them just thoughtful expressions. moments that i would do anything to experience again. from simple picnics in the grass to camp fires making s'mores to diving with turtles. even trying that facial mask again. it saddens me that the pictures that i love the most are getting older. documentation turning into history.

släpp groggen

börjar känna att alkohol i många fall mest är bortkastade pengar. jag blir mest trött både före och efter. ja, gärna ett glas rosé vid klipporna samtidigt som man ser ut över vattnet med en vän eller två. nej, inte sjutioåtta öl och femton drinkar på en klubb med finlandsfärjetema. det är fan inte värt det.

I'm sorry Jack, but they turned the sound of. Bastards! Good thing I got the original saved somewhere.

Punger sings - "Throw the Jew Down the Well"

Rädd

"and it's kind of painful, 'cause i don't know if i dare talk to you even though i really, really want to. i've tried for too long and failed. kick me now, please!"

Beslut

Med beslutstångest upp till halsen kom jag att tänka på George Constanza. Jag gillar det inte och jag har gjort fel förr. Men nu går jag delvis emot vad jag först hade tänkt göra. Kanske kan jag uppnå George-effekten. Det vore trevligt om den kunde rätta till gammalt groll också.

Yearly Déjà Vu

I början av 2008 upplevde jag en känslomässigt jobbig situation på en flygplats. Arlanda flygplats, Stockholm. Efter detta följde en period av tomhet och tristess innan jag, första veckan i Februari, kunde återgå till vardagsrutinen i form av mitt exjobb.

Nu är det 2009, men ganska exakt på dagen ett år senare fick jag än en gång se mig stående på en flygplats, denna gång Orly i Paris. Med nyårslöftet "var inte så tidsoptimistisk" i huvet fick jag se mitt flyg lämna Paris med mig ståendes kvar.

Nu sitter jag dessutom här, lite lätt omotiverad och på gränsen till handligsförlamad, i väntan på att första veckan i Februari gå på vardagsrutinen igen. Nytt jobb, nytt år, vilket båda känns spännande, men situationen är känns trots allt väldigt bekant.

Have I lived this one before?

missed people

i had such a great time with some special people and forgetting them is utterly impossible. i wish they would return some day, but dread they will not. for the one that might encounter them, please get back to me.

• sebastian the crab
• jerry the geriatric, aka geraldine
• fritz & nils
• turd the turdlet

one or two might have been forgotten but they are surley hanging out with the above anyways. i hope this call arrives safely.

A Case of the Wednesdays

Trevlig låt från John Fusciante med just namnet Wednesday's Song. Tyvärr så är videon inget att hurra för.

Have I a dream?

En plan? En dröm? En rutt? En riktning? Jag har snarare en samling idéer. Där vill jag va! När jag har tänkt det tillräckligt många gånger blir det min dröm. Ett tillstånd. En (fix) idé.

Kartmakaren som sedan ska mappa ut detta på mitt planeringsark har världens sämsta jobb. Konflikter såklart. Det är inte alltid att de går att fixa i samma tidsrum. Tyvärr placerar jag dem ändå på kartan och hoppas att alla ska få plats. Det gör de inte alltid. Även de mest älskade blir trängda.

När tiden har spelat ut sin roll får jag se vika som försvann. Otvivelaktigt blir jag i detta skede efterklok. Men då är det självklart försent. Jag undrar om jag inte hade kunnat planera bättre, och i tid, om någon bara hade satt sig ner, lugnt och sansat, och talat lite med mig. Sådär över en kopp svart, på min nota såklart.

5-årsplanen är ett första steg, men jag skulle gärna vilja fira nyår med dig också.

I lurarna just nu

The Pursuit of Happyness, part I

Två veckor in i en pojkdröm. Pinball Dreams skapare sitter vid bordet bredvid. Var det såhär jag ville ha det? Var detta min dröm? Är den nu uppnådd?

I mina uppgifter skickas jag mellan hopp, förtvivlan och finess. Känslan av att vara lite förvirrad bland tusentals rader kod, som dessutom uppdateras varje timme, är inget jag njuter av direkt. Men känslan att trots förvirringen lyckas räta ut ett och annat och få ett resultat är desto roligare. Ska min fulkod in här? Build failed efter första incheckningen. Apan gråter. Crap! En fix här. Assert error! Ett fulhack där! Success! Apan blev glad igen.

Vem är jag i detta rum? Just nu är jag medelmåttan. Den nye, den förvirrade, den som vill passa in så fort det bara går. Den med potential?

Jag saknar fortfarande min musa.

Isbjörnar

Jag blir upprörd, och när jag bli upprörd så händer det saker ibland. $20 till Mr. Polar Bear. T-shirt? Nej, tack!

Silence followed

Jag brukar inte prata om jag inte har något vettigt att säga. Vanligtvis lider jag inte av att vara tyst tillsammans med andra. Speciellt inte med nära vänner. Jag tar dessutom inte gärna till väder som en ursäkt för att öppna munnen.

Jag tror inte att jag anses vara irriterande. I alla fall inte vad gäller mitt pladdrande. I så fall håller jag hellre tyst.

I'm glad you asked

My life is a joyless existence. I go to work, I eat, I sleep. Basically totally alone and lonely all the time.
From Garden Party (Trailer), alternated with care.

Tyvärr känner jag så just nu. Förutom att jag har semester för tillfället. Vad ska jag göra åt det? Hade inte tänkt göra så mycket faktiskt. David tipsade om att skaffa en 5-årsplan. Alltså en plan jag hoppas uppfylla inom 5-år, helst tidigare. Here goes:

• Flytta utomlands (kanske inom EA).
  
• Besöka minst en ny världsdel.
• Bara äta vegetariskt.
  
• Träna upp mig några kilo.
• Läsa regelbundet.
• Ta mitt fotointresse på allvar.
  

Planen är kanske inte huggen i sten men något liknande bör det bli.

Levande död

Jag känner mig tom. Det är inte en speciellt rolig känsla. Jag lever och fungerar rent fysiskt, men jag undrar ibland: "för vad?". På insidan känner jag mig död. Det fanns en gång ett driv i mig som jag inte känner av längre. Det fanns en Mattias som trots sin bitska uppsyn och pessimistiska kommentarer hade en visst lust och glädje i det han skapade.

Nu känner jag mig till största delen tom. Som om Krabban Sebastian hade tappat sitt skal. Eller kanske snarare har tappat både taktpinnen och sin musa.

Visst finns det saker att glädjas åt, men vid vissa tillfällen är jag trots allt lite rädd för framtiden.

Äggjakten

Farfar Fritz är en riktig lurig man. Lite äldre men man kan fortfarande se att barnasinnet är kvar.

När vi var små brukade vi äta påskmiddag hemma hos farmor & farfar. Farmor har alltid varit den som slagit på stort och det klassiska upplägget med sill, potäter, lax och ägg blandades med tyska wurstar och kål (precis som Jul egentligen). Dessutom till bredden så ingen skulle behöva lämna huset hungrig. Det var dock inte maten som var huvudattraktionen vid Påsk. Det stora nöjet var äggjakten.

Jag vet inte om det är något de tyska farföräldrarna hittat på men vi fick alltid leta efter påskäggen på farfars tomt/gård. Med flertalet små uthus och en nära skog fanns det gott om gömmor. Självklart så återkom vissa gömställen vid vissa år men jag vill minnas att det alltid var en utmaning, en rolig sådan. Belöningen var inte sämre. Söta läckerheter och chocklad från både det tyska och svenska sortimentet gjorde ingen unge besviken. Tack kära farmor & farfar.

I år kom påskägget från Dice. Inget letande men väl en bra blandning godis.

Jag och Per gick till högmässan i kyrkan idag för att få lite kristen förankring. God stämning och en blomma efteråt gjorde att man kunde vandra ut i solskenet med ett leende.

Glad Påsk!

(Det gamla inlägget så ersatte jag det med detta. Det förra var lite menlöst.)

Where is my mind?

Idag var första dagen på länge som jag såg solen. I övrigt så tycker jag att mitt förra inlägg håller sig. Men ja, jag vandrade skogsslingan med en videkvist i handen och solbadade sittandes på en sten.

Petter dök upp i fredags. Jag som inte kommer ut särskilt ofta fick njuta av lite sporadiskt vandrande i stan. Kaffe, muffins, scones. Vi tittade även in i en kyrka där det verkade vara något katolskt på gång. Det drog såklart igång religionssnacket. Jag tror jag uppskattar det mer nu, jag känner mig mer intresserad nu. Jag undrar vad som är på gång där uppe egentligen.

I övrigt så har jag lidit av bankande huvudvärk hela söndagen, undrar om jag sover för lite. Jag sitter troligen vid datorn för mycket.

God natt!

Why does it always rain on me?

Undrar om vädergudarna har något emot mig eller om det bara är så att det passar att dumpa vatten där jag befinner mig.

Min känsla är att det kommer mer eller mindre regn varje dag, och har så gjort åtminstone den senaste veckan. Jag baserar detta på dessa två tecken.

1. Jag har två par skor som lämpar sig för mildare väder, ett par har hål i sulan och det andra paret är ett par loafers. Skorna med hål i sulan kan inte användas om det är blött på marken ute. Jag har inte använt dem på väldigt länge känns det som.
2. Per (min ädle kamrat och vapendragare) sade "Nu när det är Mars ska vi minsann ut och springa". Detta har inte hänt p.g.a. vädret som gör slingan till lervälling.

Även om det inte är sol så vore det trevligt om det kunde sluta vara så blött, tack! Jag blir ledsen och deprimerad av det. Det känns som Duskwood.