I början av 2008 upplevde jag en känslomässigt jobbig situation på en flygplats. Arlanda flygplats, Stockholm. Efter detta följde en period av tomhet och tristess innan jag, första veckan i Februari, kunde återgå till vardagsrutinen i form av mitt exjobb.
Nu är det 2009, men ganska exakt på dagen ett år senare fick jag än en gång se mig stående på en flygplats, denna gång Orly i Paris. Med nyårslöftet "var inte så tidsoptimistisk" i huvet fick jag se mitt flyg lämna Paris med mig ståendes kvar.
Nu sitter jag dessutom här, lite lätt omotiverad och på gränsen till handligsförlamad, i väntan på att första veckan i Februari gå på vardagsrutinen igen. Nytt jobb, nytt år, vilket båda känns spännande, men situationen är känns trots allt väldigt bekant.
Have I lived this one before?
Posts
