Jag känner mig tom. Det är inte en speciellt rolig känsla. Jag lever och fungerar rent fysiskt, men jag undrar ibland: "för vad?". På insidan känner jag mig död. Det fanns en gång ett driv i mig som jag inte känner av längre. Det fanns en Mattias som trots sin bitska uppsyn och pessimistiska kommentarer hade en visst lust och glädje i det han skapade.
Nu känner jag mig till största delen tom. Som om Krabban Sebastian hade tappat sitt skal. Eller kanske snarare har tappat både taktpinnen och sin musa.
Visst finns det saker att glädjas åt, men vid vissa tillfällen är jag trots allt lite rädd för framtiden.
Tuesday, April 1, 2008
Levande död
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
2 comments:
Så ja...upp med hakan.
Om det är någon tröst så hag jag varit på Karlstad universitet arbetsmarknadsdag och fått veta att det går åt helvete för oss alla förr eller senare. En kille från Autodesk så det till mig - och grafiska ingenjörer skämtar aldrig, eller hur?
Jag kommer och hälsar på dig snart igen. Ska dels träffa en mediakonsult i STHLM om en vecka och har andra huvudstadsärenden onsdagen efter. Men jag hör av mig på luren.
Död åt framtid. Men det positiva den för med sig är mer häng med folket man gillar! Nice helg, catch you snart igen!
Post a Comment